Blog

Lucas var vår andra Essence Vitae-fotografering. Vi fick till en fotografering strax efter hans hjärtoperation, ni kan läsa hans mamma Annas gripande berättelse nedan. Om ni känner någon småbarnsfamilj där någon drabbats av en livshotande sjukdom kan ni be dem kontakta någon av oss fotografer i Essence Vitae för en gratis familjefotografering.

Lucas föddes den 3 nov 2010 och vi såg direkt att han hade Down Syndrom, ultraljud gjordes på hjärtat och det visade sig att han hade tre fel på hjärtat men inte så stora att dom behövde åtgärdas direkt, följande månader var han nästan som vilket litet barn som helst. Skulle kunna skriva massor om det som hände under dom ca fyra månaderna han var sjuk men det skulle bli alldeles för långt.

I feb fick han en lunginflammation och låg inne i 3 veckor, vi blev äntligen utskrivna och fick komma hem, söndagen den 27 mars, tre veckor senare, började han hosta och vi bestämde oss att åka in med honom direkt, det visade sig att han fått RS-viruset och lunginflammation. Några dagar senare kördes han akut upp till Astrid Lindgrens barnsjukhus, där han hamnade på Iva i CPAP, blev efter några dagar ännu sämre och han hamnade i respirator i 6 dagar, repade sig skapligt och vi fick åka tillbaka till hemsjukhuset.

Det tog bara 4 dagar så föll vänster lunga och det blev ilfart tillbaka till Astrid och Iva, totalt låg Lucas på Iva i 32 dygn, där började läkarna misstänka att det var hans hjärtfel som gjorde att lungorna aldrig kunde läka ut och påtryckningar började på Göteborg att vi skulle få komma dit och operera hjärtat.

I början på maj kom vi åter tillbaka till hemsjukhuset och jag och Magnus bestämde oss för att försöka ha Lucas hemma i väntan på operation, var tuffa veckor med Lucas som behövde syrgas, inhalationer och mediciner dygnet runt, men så skönt det var att få vara hemma. Den 31 maj fick vi så äntligen åka till Göteborg och Drottning Silvias Barnsjukhus, vi åkte ner hela familjen, storebror Casper var med under hela resan, Lucas skrevs in onsdagen den 1 juni och en massa undersökningar gjordes, läkarna tyckte att han var för dålig i lungorna för en operation och dom trodde inte på teorin som läkarna i Stockholm hade, där stod vi trötta och besvikna och fick beskedet att vi skulle få åka hem på fredagen. Jag tror dom såg på oss hur fullständigt utmattade vi var och dom sa att Lucas kunde få sova kvar under natten så vi fick vila. Under natten börjar Lucas bli sämre, hostar och rosslar, så läkarna bestämmer att en lungläkare ska titta på Lucas innan vi åker hem och han fick stanna kvar på övervakningsrummet. På söndagen bli Lucas riktigt dålig och får åka upp på Iva och läggas i CPAP och på måndagen görs en lungröntgen och återigen har vänster lunga fallit ihop.

Han läggs i respirator och under dom följande två veckorna så blir han inte bättre utan sämre och sämre, till sist går dom in i hjärtat via ljumsken och mäter flödet i hjärtat och upptäcker då att hjärtat skickar in fyra gånger mer blod i lungkärlen än i resten av kroppen. Då är det inte så konstigt att lungorna aldrig hinner läka ut och läkarna i Stockholm hade rätt. Han fick vila en dag och dagen före midsommar, den 23 juni kl 08.00 så rullar dom iväg med Lucas till operation och den ångesten vi hade då vill jag aldrig uppleva igen, skulle han orka med operationen eller inte, han var ju redan så sjuk. När ca 4 timmar gått ringer kirurgen och berättar att ingreppet gått bra men att han har det jobbigt, under några dagar var Lucas riktigt dålig och hade det riktigt jobbigt. Men så äntligen börjar det vända och han blir piggare och efter att ha legat i respirator i 25 dagar så plockar dom bort den och han fixar det. Vi blir kvar i Göteborg för att han ska återhämta sig och den 12 juli så får vi åka hem.

Sen den 21 juli så är han helt utskriven ur sjukvården och börjar bli en pigg liten kille. Lucas ligger efter massor i utvecklingen pga att han varit sjuk så länge, men vad gör väl det, han överlevde, han är ett riktigt litet mirakel vår lilla Tiger. Och nu när vi är hemma och livet har börjat lugna ner sig så vi börjar förstå hur otroligt nära det var att vi miste honom. Det är helt otroligt att vi orkade med allt som hände, men tack vare våran fantastiska familj, våra fina vänner och den kärlek vi har för varandra så har vi gått starka ur detta. Och att sen få några fantastiskt roliga timmar tillsammans med Kjell och Elizabeth när dom fotade oss och få så otroligt fina kort på våran fina familj, ja det var som en dröm.

Anna, Magnus, Casper och Lucas

Permalink